grenathegreatest.blogg.se

Just nu är min motivation lika med 0, vilket gäller för allt. 

Jag är en allt eller inget människa, blir rent barnslig när jag i en "dipp". Hjälper inte vad folk föreslår så är det svart eller möjligen någon nyans av grått. 

 

Inte för att skryta (eller jo lite, men ändå) jag har löjligt lätt för att lära mig saker, vi talar "Rain man" nivå. Dock gäller det till största del bara när saker intresserar mig, eller om jag har riktigt hög motivation som klara ett omöjligt prov. 

Tyvärr har jag även löjligt lätt att glömma saker...om jag inte har någon omedelbar nytta av saker så lämnar min hjärna in lapp om semesterledigt.. 

 

Låter ju hur bra som helst, eller hur? Nä inte riktigt, för när man kan saker så blir man alltid den som får göra det oxå. 

Dessutom får man en lite snedvriden bild av verkligheten runt om en, får räkna till 10 mer än en gång om dagen i irritation av att andra inte hänger med vad jag menar. 

Det är ensamt på toppen som de säger. 

 

Vad talade jag om? Ja just det, motivation eller snarare brist på motivation.

Det jag tänkte komma till är att eftersom jag har så lätt att lära mig saker, blir jag snabbt uttråkad så fort jag lärt mig (i min hjärnas tycke och smak) tillräckligt i ämnet. 

Problemet är att jag och min hjärna har lite delade åsikter om vad som är tillräckligt.. 

Som exempelvis språk, jag älskar att lära mig nya språk men så fort jag kan grunderna så blir min motivation bristande.

Vilket leder till att jag oftast lära mig att förstå när folk talar språket bäst, därefter kommer att läsa, och sedan tala själv. 

När det se kommer till grammatik så har min hjärna sagt upp bekantskapen till sagda språk. 

Och då är det svårt att komma in på "djupare" nivårer av språk. 

 

Så då sitter jag där och kämpar mellan att lära mig mer, eller lära mig något nytt. Och min trogna kompanjon hjärnan säger att:

"Hej! Det är mycket roligare att lära sig nya saker!"

 

Det finns undantag, när ämnen är så komplexa att de ständigt ändrar sig och skiftar, då har jag alltid motivation till att lära mig vidare.

Som mitt arbete inom physioterapi, det finns en oändlig källa av att lära sig om kroppen och speciellt hur hjärnan fungerer.

Hmmm...hjärnan..din luriga jäkel. Du får som du vill i slutet alltså. 

 

För att vara riktigt ärlig sitter jag mest och rabblar saker för att slippa fokusera på att hitta motivation. "Down the rabbit hole we go."